Nu är dressyrallsvenskan igång igen, vi är redan inne på andra omgången. Från den första omgången vill vi inga minnen ha, den snöade mer eller mindre inne. Men i Essunga i helgen där sken solen och det var varmt och skönt precis som det ska vara.
En del av oss passade då givetvis på att ta dagens första fika. Vi var ett synnerligen glatt gäng med tre glada hundar som hela tiden trasslade in sina koppel i bordet. Efter att bordet varit nära att välta ett antal gånger har undertecknad numer förstått varför hästfolk alltid omger sig med små hundar som får plats i knät. Om man tvättar Bobo i 60 grader krymper han till ministorlek då? Eller blir han kanske ännu mer krullig? Kolla in Vickans solglasögon, de är större än hela henne!!!
Snart nog var rasten slut och Vickan fick ägna sig åt att beordra mamma att göra i ordning hästen. Dagen till ära gjorde Vickan faktiskt tävlingsdebut på stor häst. Eller stor och stor, allting är relativt…
Eller vad säger du Rebecka!!! Om man jämför med Sune är de flesta hästar små. Sune gjorde en bejublad comeback på dressyrbanan efter en tids frånvaro på grund av något så onödigt som en livsfarlig hoppkarriär. Dressyr är ju så mycket lugnare för nerverna, det tycker i alla fall jag som är en feg dressyrtant. Sune har ju visat att han har förmågan att göra karriär inom både hoppning och dressyr, tyder det på att han har simultankapacitet?
Även Vickan tog sig ut på framridningsbanan och det såg jättebra ut.
Till och med så bra att hon fick vara med på prisutdelning, ingen dålig debut på stor häst!!
Samtidigt som Vickan var med på prisutdelning var det taktiksnack på hög nivå på parkeringen. Med två sådana coacher Frida, vad kan gå fel??
Ingenting givetvis. En mycket nöjd gentleman promenerar ut efter en väl genomförd ritt i LA:1. På tal om nöjda ekipage, vill ni se ett kommande stjärnekipage som nu debuterat på tävlingsbanan:
Både Johanna och coachen Desiree var supernöjda som synes. Det var fler som gjorde debut efter ett långt uppehåll…
Denna ryttaren kände sig fruktansvärt ringrostig men kul hade vi, förutom när vi red fel väg, då var det mest domaren som skrattade och påpekade att det kan vara lämpligt att tävla mer än vartannat år…..Så sant Som sista ryttare i lagklassen red Malin med sin Casanova, eller som han heter här hemma Knutte.
Knutte var mycket nöjd med sig själv efter dagens prestation. Nöjda och glada var vi allihopa när vi åkte hem, resultatmässigt gjorde vi kanske ingen jättesuccé och vi kommer inte att vinna serien men vi hade i alla fall tur med vädret…..
Kom och heja på oss den 24 maj när vi tävlar på hemmaplan, då kommer även Helena och Lando och Lisa och Burra att vara med. Det ryktas även om att en viss Nina Persson planerar att damma av tävlingskavajen, kan detta stämma…..